Idag blev det sovmorgon, somnade faktiskt vid 3 och höll på att skita i väckarklockan när den ringde kl 8... sov så skönt, även om jag hade lite konstiga drömmar...hehe kan inte återge dem, de måste ha upplevts :P Intressant dag idag, och jag kan säga som så att det är den bästa föreläsaren vi haft sedan vi började i höstas! dagen handlade om död och sorg och på förmiddagen hade vi föreläsning och på eftermiddagen såg vi en dokumentär från ett hospis, för er som inte vet vad det är för något så är det ett ställe där personer befinner sig som det inte finns någon återvändo för, de väntar på döden. Det var en mycket känslosam dokumentär med både skratt och gråt... det fick mig att tänka tillbaka på då pappa dog och hur jävla bitter jag är för att karln inte kunde ringa till oss, mig och min bror... om han förnekade eller undvek sjukdomen vet jag inte... jag vet bara att han inte trodde att han skulle dö och att vi inte behövde kontaktas. Såhär nu i efterhand vet jag inte om vi hade farit till honom om vi fått veta i tid...hade ju inte träfffat honom på 10 år... men det hade varit roligt att åtminstone ha haft möjligheten.

Men hursomhelst så var det en sån fin tant i den där dokumentären  som även hon hade cancer och hon sa så fina saker om att älska varandra, att säga det varje dag och ta vara på stunderna, de kan tas ifrån oss så snabbt. Och det är så sant... vi tror att vi är odödliga, att vi kommer leva länge, men faktum är att vi inte vet vad som kommer hända... Jag har slutat eller försöker iaf att inte spara på krutet när det gäller att berätta för folk vad jag känner för dem... varför hålla tyst??? Gillar jag nån så säger jag det och saknar jag någon så säger jag det också... vi (särskilt svenskar) är så jävla präktiga och vi ska inte prata om känslor. Det funkar inte! Tro mig, jag har varit sådan hela mitt liv  och det slutar med att man sakta kvävs eftersom man låser in allt inom sig. Men det är svårt att helt plötsligt öppna sig... man är rädd för att göra det, rädd för att bli sårad och besviken. Det är lätt att falla tillbaka till att proppa in allt och låsa med dubbla lås...

Men det finns personer som jag älskar, mer eller mindre och på olika sätt och jag hoppas att ni vet det, om inte annat så ska jag göra vad jag kan för att ni ska förstå det!