Jag har varit med om mycket i mitt liv, det är inget att sticka under stolen med men igår var en av de jobbigaste av dagar... hela dagen gick det så bra att hålla sig, till och med på kvällen... även om det var nära flera gånger att jag skulle börja gråta... har nagelmärken i armen, även om jag vet att det är fel så hindrar den smärtan den andra. Sen när vi sa hejdå vare kört, det hjärta som tidigare tickat som en bomb exploderade, precis som jag förutsett... trodde aldrig att man kunde sakna någon så mycket på bara en minut... känns som om hjärtat gått i tusen bitar.