"Osynlig för blotta ögat, men ändå så finns de där.
Ibland tycks de skymta förbi, bara en millisekund i en folkgrupp
och man undrar vad det var man egentligen såg.
Och de allra flesta har haft en sådan upplevelse
av att tro att de sett något i ögonvrån,
när de sedan tittat efter finns bara tomma intet.
Det är dessa händelser jag pratar om.

Men när vinden smeker våra salgråtna kinder,
känns det inte lite tryggare, till och med lite bättre då?
Som en lätt smekning av en fjärilslätt hand,
och som att bördan lättat en aning från det tunga hjärtat?

När allt känns som mörkast, vart kommer då vårt ljus ifrån?
Vad får oss att inte sluta kämpa och ge upp,
vartifrån får vi styrkan att tro på en ljusare morgondag?
Livet är inte lätt, den som påstår det ljuger
och det är därför de finns här mitt ibland oss,
Svarta skuggor men varma som solen.
De lyser, skyddar och hjälper oss.
Vakar natt och dag och lämnar aldrig vår sida.

Vid de små sovande barnens bädd vaktar en sagolik varelse,
med ögon lika vackra som den vackraste av skymningar,
så fager att bara den stjärnfyllda himlen kan vara dess hem.
Ty inga mardrömmar det barnet kan störa,
för den renaste varelsen med sanningens fana över det barnet vaka.

De gnistrar som stjärnor i våra ögon, vackra och betydelsefulla.
De finns alltid här omkring oss, även fast vi inte ser dem.
För Vi är deras allt, de skulle offra sitt oändliga liv för oss.
Även fast våra liv inte kan jämföras med deras gör dem det ändå,
vilket bevisar deras totala osjälviskhet och guddomlighet.

Ty de lyser upp vår vardag och deras fjäderlätta händer smeker
gärna våra saltgråtna kinder. De ger oss hoppet om att forsätta kämpa,
och de spiller hellre sitt eget liv än vårat, för de är inga mänskliga varelser.
De är Änglar - Och de finns alltid i vår närhet..."