Finns så mycket jag vill säga, vill skriva men ändå så kommer det inte fram några ord. Trodde jag lagt alla dessa känslor å tankar bakom mig, men tydligen inte...och den där förbannade frågan finns fortfarande, Varför? Kanske ämnet vi håller på med nu påverkar mig mer än vad jag trott det skulle göra. Dessutom det som händer här hemma hjälper ju inte till precis...kanske borde jag ha valt en annan bok. Men samtidigt så måste man ju ta itu med det, det är ju bara så. Tror i längden det är nyttigt men just nu känns det lite jobbigt...*saknar* Livet är inte rättvist, har aldrig varit och kommer aldrig vara det heller. Jag vet hur det känns att inte vilja leva, men jag vet också hur det känns att faktiskt vilja det. Önskar bara att livet fick vara lätt någon gång, ett uns lycka är inte mycket att begära liksom. Men jag kan ändå säga att jag aldrig haft så roligt som senaste månaderna, är så glad över att ha fått träffa er underbara personer, tror ni vet vilka ni är :) Jag har valt att bli stark av mina erfarenheter, det är små ekotrippar och lite gupp efter vägen bara...