Thanks...
Gud vilken jobbig dag det har varit! Vi började skolan kl 9, föreläsning till 12 sedan var vi lediga till 15, snacka om dåligt upplägg! var hemma kvart i sex. Drygt och en huvudvärk kom på besök på sista förläsningen, synd för det var en riktigt intressantsådan, kriminlogi. Tack snälla Cecilia för den räddande huvudvärkstabletten! kunde dock inte riktigt koncentrera mig...halva gick bra men sedan var det kört...blev en massa kladd i blocket. Bra kladd iofs men men...
Så vad gjorde vi på våran 3 timmar långa rast? Vi klämde in oss i lillskorven igen, dock bara 4 denna gång! osså brassa vi iväg ut på ÖBhuset, kollade på vinterskor, hittade ett par som jag skulle kunna tänka mig men som vanligt, så får jag sådan köpångest att de fick stanna där i hyllan...men men de finns ju kvar (förhoppningsvis) Sedan var vi en sväng på Rusta och Willys, medans vi andra handlade lite småsaker så shoppade lillfinnen på för fullt, en hel lista hade hon, mitt bagage blev fullt!! :P Hehe, du är rolig du! retar henne alltid för att hon röker, brukar säga "Jaha det är dags för cancerpinnen igen..." idag så kom jag på ett nytt uttryck, "Cancerfinnen" kanske inte ett av mina mest brighta stunder men själv tycker jag det var lite småroligt, hehe...om det var nån annan som tyckte det är en annan sak.
Det är i sådana här stunder jag måste tänka tillbaka på allt genom åren och inse att jag faktiskt tagit mig igenom dem helskinnad, visserligen med brouces and scars men jag lever, jag har faktiskt lyckats å ta mig till slutet av alla mörka stunder och tunnlar. Många gånger frågar man sig, varför är livet så grymt? men det är i dem stunderna man måste bestämma sig för om det ska knäcka en eller göra en starkare. Och tittar jag tillbaka så ser jag ju att jag valde det sista, även om det är svårt att förstå...även svårt att förstå att jag var så nära att falla för alltid....Så alla förbannade personer som gjort mig så mycket ont genom åren måste jag nog säga tack till, för det är ni som gjort mig mycket till den jag är idag. Nån som jag kan och ska vara stolt över, jag är en bra människa som är värd att älskas...önskar bara att jag kommer ihåg det också...suck.
Ni måste vara chokade över att jag är så öppen å skriver om allt här (nästan allt iaf ) men vad har jag att dölja? den som inte är intresserad behöver ju inte läsa...men tycker ni detta är mycket, snälla, gud så mkt det finns å skriva om...saker som ni aldrig kommer få veta :P Fast iofs är det ju lite sjukt att ni ska få veta så mkt om mig i en blogg, när det eg borde ske öga mot öga...å inte fan vet jag vilka ni är som läser heller, såååå irriterande >.<
Så vad gjorde vi på våran 3 timmar långa rast? Vi klämde in oss i lillskorven igen, dock bara 4 denna gång! osså brassa vi iväg ut på ÖBhuset, kollade på vinterskor, hittade ett par som jag skulle kunna tänka mig men som vanligt, så får jag sådan köpångest att de fick stanna där i hyllan...men men de finns ju kvar (förhoppningsvis) Sedan var vi en sväng på Rusta och Willys, medans vi andra handlade lite småsaker så shoppade lillfinnen på för fullt, en hel lista hade hon, mitt bagage blev fullt!! :P Hehe, du är rolig du! retar henne alltid för att hon röker, brukar säga "Jaha det är dags för cancerpinnen igen..." idag så kom jag på ett nytt uttryck, "Cancerfinnen" kanske inte ett av mina mest brighta stunder men själv tycker jag det var lite småroligt, hehe...om det var nån annan som tyckte det är en annan sak.
Det är i sådana här stunder jag måste tänka tillbaka på allt genom åren och inse att jag faktiskt tagit mig igenom dem helskinnad, visserligen med brouces and scars men jag lever, jag har faktiskt lyckats å ta mig till slutet av alla mörka stunder och tunnlar. Många gånger frågar man sig, varför är livet så grymt? men det är i dem stunderna man måste bestämma sig för om det ska knäcka en eller göra en starkare. Och tittar jag tillbaka så ser jag ju att jag valde det sista, även om det är svårt att förstå...även svårt att förstå att jag var så nära att falla för alltid....Så alla förbannade personer som gjort mig så mycket ont genom åren måste jag nog säga tack till, för det är ni som gjort mig mycket till den jag är idag. Nån som jag kan och ska vara stolt över, jag är en bra människa som är värd att älskas...önskar bara att jag kommer ihåg det också...suck.
"So I wanna say thank you 'Cause it Makes me that much stronger, Makes me work a little bit harder, Makes me that much wiser, So thanks for making me a fighter, Made me learn a little bit faster, Made my skin a little bit thicker, Makes me that much smarter, So thanks for making me a fighter..."
Ni måste vara chokade över att jag är så öppen å skriver om allt här (nästan allt iaf ) men vad har jag att dölja? den som inte är intresserad behöver ju inte läsa...men tycker ni detta är mycket, snälla, gud så mkt det finns å skriva om...saker som ni aldrig kommer få veta :P Fast iofs är det ju lite sjukt att ni ska få veta så mkt om mig i en blogg, när det eg borde ske öga mot öga...å inte fan vet jag vilka ni är som läser heller, såååå irriterande >.<
Kommentarer
Postat av: Maria
haha, cancerfinnen va så jävla bra :D kommer aldrig glömma bort det. å sen var jag ju hungrig, därför jag shoppade på för fullt ;) hih. å jag tror på att allt som händer oss händer av en orsak, så även om saker å ting ibland känns jobbigt så kan det efteråt kännas som att det var värt det. det gör en starkare å stoltare å det krävs mycket för att bli det! sen tror jag att allt man gör får man tillbaka, både när det gäller gott å ont. så alla dom som skadat oss får sig en läxa förr eller senare. keep up the good work babe, vi ses imorn! kram
Trackback
