Älskade...
Älskade Sandra,
det är svårt att skriva detta till dig.
Men du är ju bra på att attrycka dig i ord och därför
gör jag det till dig nu.
för när du använder ord använder du hjärtat,
du gillar orden för orden gillar dig.
Ni talar samma språk, förstår varandra,
du lär dig genom att skriva
och att läsa, så läs nu detta som jag skriver till dig!
Jag vet inte vilken gång i ordningen jag vill ge dig dessa ord
men jag tror aldrig de blivit nedskrivna till dig själv på riktigt.
Jag har letat men inte hittat något som är skrivet av dig själv, till dig själv.
Därför gör jag det nu.
Du behöver det, för att tro på dig själv.
Det låter kanske löjligt men har man som du,
tro på pennan och papperets kraft är detta nog det enda,
ja riktigt sanna budskapet som når fram till dig.
Kanske inte i skrivandets stund, för just nu gör det ont,
det svider, jag vet. Du behöver inte skämmas, du ska inte ljuga.
För mig kan du inte ljuga, kanske kortsiktigt,
men i det långa loppet vet du att du behöver lyssna till sanningen,
den som finns någonstans inom dig, du har den, det vet du lika bra som jag.
Rösten som säger att du borde inte tänka sådär, du är inte värd något.
Rösten som säger att du inte är värd att älskas.
Det finns ingen sanning i det, för du är värdefull, det vet du,
jag har själv hört dig säga det, att du duger som du är.
Men säg det igen, igen och igen.
Det är inte egoistiskt att känna att jag duger som jag är,
det är inte egoistiskt att tänka att jag är värdefull och älskvärd som den jag är.
Det är inte bara nödvändigt att känna sig älskvärd, det är ett faktum.
Precis lika sant och verkligt som att vi behöver andas för att leva.
Lika viktigt är det att du inte bara tycker OK om dig själv,
för då går du runt och kippar efter andan hela tiden liksom, och det går inte
tillslut får du andnöd, du måste älska dig själv för att kunna andas fullt ut.
Du måste inse det, det är inte bara ett snällt ord på vägen,
det är ett livsnödvändigt faktum, att du ÄR älskad.
Snälla, jag ber dig, älska dig själv, gör det.
Annars kvävs du snart ihjäl. Du har ett val, som ingen annan kan välja åt dig,
du måste ta steget. Att älska dig själv, snälla gör det, för jag älskar ju verkligen dig...
det är svårt att skriva detta till dig.
Men du är ju bra på att attrycka dig i ord och därför
gör jag det till dig nu.
för när du använder ord använder du hjärtat,
du gillar orden för orden gillar dig.
Ni talar samma språk, förstår varandra,
du lär dig genom att skriva
och att läsa, så läs nu detta som jag skriver till dig!
Jag vet inte vilken gång i ordningen jag vill ge dig dessa ord
men jag tror aldrig de blivit nedskrivna till dig själv på riktigt.
Jag har letat men inte hittat något som är skrivet av dig själv, till dig själv.
Därför gör jag det nu.
Du behöver det, för att tro på dig själv.
Det låter kanske löjligt men har man som du,
tro på pennan och papperets kraft är detta nog det enda,
ja riktigt sanna budskapet som når fram till dig.
Kanske inte i skrivandets stund, för just nu gör det ont,
det svider, jag vet. Du behöver inte skämmas, du ska inte ljuga.
För mig kan du inte ljuga, kanske kortsiktigt,
men i det långa loppet vet du att du behöver lyssna till sanningen,
den som finns någonstans inom dig, du har den, det vet du lika bra som jag.
Rösten som säger att du borde inte tänka sådär, du är inte värd något.
Rösten som säger att du inte är värd att älskas.
Det finns ingen sanning i det, för du är värdefull, det vet du,
jag har själv hört dig säga det, att du duger som du är.
Men säg det igen, igen och igen.
Det är inte egoistiskt att känna att jag duger som jag är,
det är inte egoistiskt att tänka att jag är värdefull och älskvärd som den jag är.
Det är inte bara nödvändigt att känna sig älskvärd, det är ett faktum.
Precis lika sant och verkligt som att vi behöver andas för att leva.
Lika viktigt är det att du inte bara tycker OK om dig själv,
för då går du runt och kippar efter andan hela tiden liksom, och det går inte
tillslut får du andnöd, du måste älska dig själv för att kunna andas fullt ut.
Du måste inse det, det är inte bara ett snällt ord på vägen,
det är ett livsnödvändigt faktum, att du ÄR älskad.
Snälla, jag ber dig, älska dig själv, gör det.
Annars kvävs du snart ihjäl. Du har ett val, som ingen annan kan välja åt dig,
du måste ta steget. Att älska dig själv, snälla gör det, för jag älskar ju verkligen dig...
Kommentarer
Postat av: Maria
hej sötnos! kul att du också skaffat blogg! :-)
Trackback