Måste bli ett slut på det här med å vara trött och inte orka nåt... kan inte schabbla med skolan, det här är det jag vill, det jag strävar efter över allt annat. Men det är fan inte lätt att koncentrera sig på föreläsningarna när ögonen går i kors och huvudet tänker på annat. Då är det lika bra att gå därifrån... börjar fan undra vad det är med mig alltså... huvudet känns som om det ska explodera snart och all skit kommer att välla ut, det är så packat med tankar att det känns som en trögflytande massa som bara maler och maler. Fast eg vet jag orsaken el. orsakerna till varför jag känner som jag gör just nu... allt är bara kaos men ändå så tydligt. Skulle bara vilja... gråta. Böla som ett barn i någons armar, utan ord, utan förklaringar, bara få känna mig trygg för några minuter...