I helgen har det varit tentaplugg som gällt, det är såå mycket man ska få in i huvudet och typ hälften och inte ens det stannar kvar. Men på nåt sätt så går det lättare att plugga om man är två. Så jag for och hämtade finnen och sedan satt vi från halv 2 till typ 8, men rast för middag då, som blev såå god :) Sen vid kvart i 6 for vi och hämtade upp Vladde också som behövde lite hjälp ;) Men sen var vi så less att det blev filmtittande, P.s I Love You, igen! Men den är verkligen bra, men grät inte lika mycket som första gången jag såg den ;) å sen vare bara till å vara taxi, tur jag gillar att köra bil :P

Natten har varit konstig, riktigt konstigt... mycket drömmar som jag eg inte vet riktigt vad de har handlat om, men vet att jag slängt mig av och an i sängen iaf för när jag vaknade var lakanet och täcket inte på sin plats ett dugg :P Hade eg tänkt ta en liten sovmorgon efter som jag börjar först 16 idag men kunde inte somna om, är inte van att folk börjar "smälla" i dörrar och "klampa" i trappor, hemma är det typ alldeles tyst på morgonen. Så jag hedde upp mig och for hit till skolan, tänkte vara duktig idag. Försökte ringa till Talsvar imorse och lämna Studieförsäkran men inte gick de inte... min personliga kod fungerade inte... så har beställt en ny och får helt enkelt lov att skicka in försäkran per post. Hatar när saker inte fungerar som man vill. Måste på banken imorrn också...suck.

Alltså har ni tänkt på va livet är konstigt... hela tiden nästan så går man runt och tänker på någonting. Oftast på saker som man ska säga eller borde ha sagt, jag vet att jag kan tänka tillbaka på samtal jag kanske har haft för flera år sedan och kan liksom tänka ut vad jag borde ha sagt osv. helt sjukt jag vet, eftersom vad tjänar det till??? Jaja...men jag är ju lite konstig också av mig :P Men fan va vissa saker kan gnaga att man inte sagt och gjort, och som vanligt lär man sig inte heller utan fortsätter sådär, år efter år... blir less på mig själv. Och ibland så förstår jag mig verkligen inte på människor, vem kan man eg lita på? hur människor bara kan strunta i förtroenden som om det bara vore något lättvindigt... fattar ni inte vad det är ni gör? Inte undra på att man slutar lita på folk... men samtidigt kan man inte gå runt och bara tro det värsta heller, men det är lätt hänt, jag har blivit bränd så många gånger att man ser cyniskt på allt som handlar om människor och förtroenden... "Men snälla vad tror du om mig eg? självklart att jag aldrig skulle säga det till någon annan det du berättar" nästa dag får man höra det från någon annan och man vet att det jag har berättat för en redan gått till någon annans öra... fy fan säger jag bara för sånt folk.