Bytt blogg!

Har härmed bytt blogg så hoppas över dit istället och läs!

www.virgoart.blogg.se

Pip, pip, pip...

Jaha denna dag har varit förhållandesvis bra, förutom att morgonen fick en hastig start... var skittrött, somnade vid  halv 2 igen, sov riktigt bra å sen kl 6, vaknar jag med ett ryck av att det är något som piper tänker "Va fan är det som låter? Har jag drömt eller?" visar sig att jag inte alls drömt, det är den förbannade barnvarnaren uppe i taket som låter sitt irriterade ljud för att meddela att batteriet är slut. Hur roligt är det på en skala att kliva upp, när man ska upp en timme senare, ta en stol och klättra upp till taket för att slita lös brandvarnaren och rycka lös batteriet??? Nä inte speciellt, dunsade ner i sängen igen och hann precis somna och befinna mig i en bra dröm när väckaren ringde... funderade allvarligt på att ligga kvar och skita i förläsningen. Men tur var att jag inte gjorde det, masade mig upp och for iväg. Och förläsningen var skitbra, 2 bra förläsningar nu på en vecka, det börjar ta sig sa mordbrännaren som tutta på ladan :)

Ikväll blev det en långpromenad på en timme med min goa vän M, det var riktigt trevligt och behövligt. Synd var bara att den dan vi bestämde oss för att vara nyttiga är det -12 och snöyra... men men... har sett delar av stan som jag aldrig sett förut iaf... tragiskt med tanke på att jag kommer härifrån :P Men det är riktigt skönt att vara ute och gå i en lagom takt och bara prata... man hinner prata ganska mkt :) Men det kan även vara skönt att gå själv, dundra på musik i öronen och bara rensa huvudet. Funderar faktiskt på att göra det imorrn.... kan behövas... skit bara att jag glömde vantarna hos M... får väl fara å hämta dem imorrn...suck.


"I'm the queen of wishful thinking..."


Challange it!


A wise man once said,
if dreaming is dangerous,
the solution is not to dream less
but to dream even more...
Take your fears
and challange them to the point
when they no longer
scare you to stand in the shadows.
It might be hard,
It might be painful
But to stand in the shadows all your life
will not make you any stronger.
Step out into the light and become
what you are born to be...


And action!

Torsdag idag va? är väldigt dagvill helt plötsligt, brukar ha koll... Jo det är torsdag, kollade almenackan :P Dagen idag har varit lugn, började kl 13... sovmorgon blev det dock inte, kl 8 slog jag upp mina ögon och sedan vägrade jag somna om igen trots försök. Har faktiskt sovit rätt hyffsat inatt, tror jag somnade vi 2 eller nåt, minns inte... så tror det är på bättringsvägen iaf med sömnen... hoppas det, orkar inte mer. I alla fall så hade vi inspelning idag av de professionella samtalen som vi övar på... gick faktiskt riktigt bra, bara en enda omtagning, så 4 tagningar allt som allt där vi turas om att vara samtalsledare. Samtidigt som det känns konstlat så känns det så äkta eftersom det är problem vi verkligen har. Det är ju inte så att vi sitter där och ljuger, inte jag iaf. Det kändes lite jobbigt när det var min tur att vara klient men det gick bra ändå... första gången var jag ju nära å börja gråta. Så jag hoppas att inspelningarna duger, vi har gjort så gott vi kan...

Imorrn är det fredag igen, shit en hel vecka har gått, det känns som om det var fredag typ igår eller nåt. Helgen blir lugn, en massa skolarbete väntar, sedan blire MELODIFESTIVALEN!!! :D Som kommer att ses här hemma hos mig, ska bli mysigt. Men det kommer kännas som om nåt fattas...

Frostbitna vingar,
frasande fjädrar,
fallande mot den kalla marken.
Tårar av glitter,
Tårar av sorg,
rinnande nedför rosenröda kinder.
Glorian på sne med en försvagad lyster,
hon brukar inte vara såhär dyster.
Hjärtat brustet som krossat glas,
med tankar på smärtan
han orsakade den där dan.
Midvinter natt och timmen är sen,
sakta bort hon går med trötta, sargade ben...


Sen måste jag ju härma en annan person:

1. Keep Holding On - Avril Lavigne
2. Let Go - Janet Leon
3. Halo - Beyoncé
4. Anytime - Kelly Clarkson
5. Have You Ever - Brandy
6. Right Here - Brandy

Hand of sorrow...


Black heart, black sorrow,
a soul filled with scars.
Crying, crawling, crashing,
in only dust and shadows
of memories that once was real.
Longing for the healing,
Longing for the feeling,
to once again have a pounding heart.
Cold as ice, breathing acid,
wandering on the long forgotten road of darkness.
Weeping, screaming out the name,
the name that betrayed her,
decieving her to be the hand of sorrow...




Made in Sweden...




Riktigt bra låt av Janet :D

Tomorrow might end today...

Idag blev det sovmorgon, somnade faktiskt vid 3 och höll på att skita i väckarklockan när den ringde kl 8... sov så skönt, även om jag hade lite konstiga drömmar...hehe kan inte återge dem, de måste ha upplevts :P Intressant dag idag, och jag kan säga som så att det är den bästa föreläsaren vi haft sedan vi började i höstas! dagen handlade om död och sorg och på förmiddagen hade vi föreläsning och på eftermiddagen såg vi en dokumentär från ett hospis, för er som inte vet vad det är för något så är det ett ställe där personer befinner sig som det inte finns någon återvändo för, de väntar på döden. Det var en mycket känslosam dokumentär med både skratt och gråt... det fick mig att tänka tillbaka på då pappa dog och hur jävla bitter jag är för att karln inte kunde ringa till oss, mig och min bror... om han förnekade eller undvek sjukdomen vet jag inte... jag vet bara att han inte trodde att han skulle dö och att vi inte behövde kontaktas. Såhär nu i efterhand vet jag inte om vi hade farit till honom om vi fått veta i tid...hade ju inte träfffat honom på 10 år... men det hade varit roligt att åtminstone ha haft möjligheten.

Men hursomhelst så var det en sån fin tant i den där dokumentären  som även hon hade cancer och hon sa så fina saker om att älska varandra, att säga det varje dag och ta vara på stunderna, de kan tas ifrån oss så snabbt. Och det är så sant... vi tror att vi är odödliga, att vi kommer leva länge, men faktum är att vi inte vet vad som kommer hända... Jag har slutat eller försöker iaf att inte spara på krutet när det gäller att berätta för folk vad jag känner för dem... varför hålla tyst??? Gillar jag nån så säger jag det och saknar jag någon så säger jag det också... vi (särskilt svenskar) är så jävla präktiga och vi ska inte prata om känslor. Det funkar inte! Tro mig, jag har varit sådan hela mitt liv  och det slutar med att man sakta kvävs eftersom man låser in allt inom sig. Men det är svårt att helt plötsligt öppna sig... man är rädd för att göra det, rädd för att bli sårad och besviken. Det är lätt att falla tillbaka till att proppa in allt och låsa med dubbla lås...

Men det finns personer som jag älskar, mer eller mindre och på olika sätt och jag hoppas att ni vet det, om inte annat så ska jag göra vad jag kan för att ni ska förstå det!

Och en av er saknar jag otroligt mycket...


"Tomorrow might end today..."

Brunetten klarade det! :)

Alltså i allt det mörka har det faktiskt hänt nåt som gjorde denna dag lite ljusare, jag klarade den förbannade tentan från helvetet!! Jag trodde helt ärligt att jag inte skulle klara den, å visst jag låg på gränsen, 24p var G och jag hade prick 24, men det är fortfarande ett G :D Såå glad jag blev!! Men det var 21 st som inte hade G av 40, då tycker jag lärarna ska ta sig en funderare på varför, för våran klass är inte dålig, vi är inte dum. Så problemet tror jag inte ligger hos oss... varför inte ha små tentor istället för en stor? då har man ju chans att visa vad man verkligen går för och plugga in sig på ett ämne i taget, riktigt. Istället för att behöva fokusera på 4-5 ämnen på en och samma gång... det slutar inte bra. Men jag tänker vara stolt över mitt G, för jag anser att jag förtjänade det. Det är roligt att få vara den duktiga någon gång, annars brukar jag bara ligga i skymundan för andra. Men visst jag tycker synd om dem som inte fick G... jag vet att vissa har pluggat stenhårt och det gick ändå inte...

Sen så har ju blond blivit brunett, misstag eller inte... kände för att göra nåt drastiskt och förändra mig. Jag själv tycker inte att det blev så dåligt när jag färgade om det, tog först en toning men det blev så daskig och grå (berodde nog på mina blonderade slingor) så köpte igår en packe innehållande både färgning och slingor, så numer är mitt hår mellanbrunt med irish coffee slingor :) Men först tänker man "Oh, my God!!! Vad har jag gjort???" men sedan vänjer man sig ganska snabbt. Men jag kommer nog med all säkerhet gå tillbaka till blond igen längre fram... Sandra är liksom = Blond, så är det bara...

Åh, gud sov en timme när jag kom hem från skolan, det var såå skönt tills telefonen ringde och störde... men eg var det väl bra antar jag, större chans att jag får sova i natt då... natten som gick sov jag sammanlagt 3 timmar tror jag. Vet inte vad jag ska göra... har för mycket att tänka på... känns som om jag faller ihop snart...

Jag vet att man inte ska svära men förbannade, jävla helvetes skit.


Anytime...




"I look into your eyes
And I feel it coming through
I can't help but want you more than I want to
So baby take all of your fears and cast them all on me
Cause all I ever wanted was just to make you see..."

Like shattered glass...

Jag har varit med om mycket i mitt liv, det är inget att sticka under stolen med men igår var en av de jobbigaste av dagar... hela dagen gick det så bra att hålla sig, till och med på kvällen... även om det var nära flera gånger att jag skulle börja gråta... har nagelmärken i armen, även om jag vet att det är fel så hindrar den smärtan den andra. Sen när vi sa hejdå vare kört, det hjärta som tidigare tickat som en bomb exploderade, precis som jag förutsett... trodde aldrig att man kunde sakna någon så mycket på bara en minut... känns som om hjärtat gått i tusen bitar.











Anytime... Anywhere...


Not a superwoman...

Ibland undrar jag hur allt kan bli så upp och ner, hur allt har en tendens att klumpa ihop sig och bli till en härva av svek, sorg, lögner, skitsnack och olycklig kärlek. Det är något mystiskt med att allt händer på en gång, du har inte en sak att reda ut och bearbeta utan du har flera, vilket leder till stor förvirring och en känsla av meningslöshet. Du vet inte vilka känslor som hör till vilket och allt samlas inne i bröstet som en tickande bomb. För så känns det.... det känns som om mitt hjärta kommer sprängas snart... och jag har ingen aning om vad jag  ska göra åt det. Nån sa till mig, "Du är inte någon stålkvinna som kan klara av allt själv" Men har man varit van att alltid fått klara sig själv så är det svårt att helt plötsligt be om hjälp och stöd... även om det är av de närmaste som jag litar på till 100%. En person och jag pratade igår om när vi senast la oss för att sova lyckliga, eller åtminstone glada och inte haft saker att tänka på... ska jag vara ärlig så var det för flera veckor sedan... innan allt... sedan dess känns allt som en mardröm.

Blunda...

...och jag ska viska vackra drömmar i ditt öra...



Professionella samtal...

What a day! skolan från 9 till 16... det är väldigt drygt, men dagen känns som om den varit väldigt givande faktiskt. Riktigt intressant psykologiföreläsning på förmiddagen, kanske beror på att jag kände igen mkt från gymnasiet :P Det är det ämne som verkligen är intressant, allt om det undermedvetna osv. Sen vart det lunch, alltid lika skönt hehe... och efter det så började vi med något som heter professionella samtal, samtalsövningar man gör 3 o 3. Blev smått förvånad över att Maria, Micke å jag inte bara slamsade bort allt och skrattade utan att vi faktiskt tog det på allvar (mestadels) problemet är bara att en ska vara samtalsledaren, den andre klient och den tredje observant. Och vi ska helst ta ett problem som vi har för att det ska bli så äkta och lätt som möjligt... så det kändes bra att ha M o M där, de man känner redan och vågar anförtro sig åt... mycket personligt blev våra samtal, men de gav faktiskt mycket...

Nä nu fan måste ja ta å he ner mig i tvättstugan och se om den är ledig... måste tvätta byxor och mkt mer, men framförallt byxor...

Sen ska jag göra nåt roligt... mkt spännande blire ;)

Just great...

Det känns som om denna natt inte existerat ett dugg... den var inte lång och när man vaknade så var det med en känsla av att man hela natten legat i dvala, ingen djupsömn... Denna dag kommer att bli jobbig...suck.


Baby I can see your halo...

Keep holding on...



Längtar till nästa Twilights uppföljare kommer, New Moon...

RSS 2.0